Jag har precis kommit upp från stallet, skulle släppa ut Anton.

Benet har visserligen blivit lite bättre, men när jag skulle ta ut honom vägrade han att gå ur boxen, så jag lade mig hos honom på ett täcke.. Först var han lite misstänksam - varför låg jag där helt plötsligt? Men sedan började han luta sitt huvud mot mig, ville bli kliad och kelad med. Då börjar självklart tårarna rinna, för jag insåg plötsligt hur mycket denna varelse betyder för mig, och vilket band vi faktiskt har..
Han började slicka mig överallt, på armar, ben och i ansiktet.. Sedan började han klia mig med mulen på magen, benen och halsen.. Medan jag satt där och grät.

Även fast jag inte haft Anton så jättelänge har han fått stå ut med det mesta... Högläsning av skolarbeten, mina bekymmer, och inte minst sagt många tårar .
Men något som slog mig för bara någon timme sen var; Han är min bästa vän. Han lyssnar alltid, stöttar mig och ger mig den där blicken att "allting kommer att bli bra". Det låter urfånigt, men Anton är trots allt den individ jag spenderar mest tid med - flera timmar varenda dag 365 dagar om året (nästan i alla fall). Men det viktigaste av allt, vi har alltid kul tillsammans. Självklart har vi haft våra duster, men det spelar ingen roll. För all tid vi får tillsammans är kvalitetstid, och det är det enda som räknas. Han gör mig så lycklig, men också olycklig. När han mår bra skiner jag som en sol, men när han mår dåligt mår jag 10 gånger sämre. Ibland kan jag tänka; det får aldrig hända något med honom, då vill jag hellre att det händer mig. Men det är då jag ibland kommer till insikt - han är ju bara en häst. Men inte vilken som helst. Han är min långbenta, vackra, storhoppande, snälla och kärleksfulla Anton. Och jag kommer att finnas för honom så länge han andas..

När jag legat där en stund ville han gå ut när jag försökte igen. Lite protester var det (han trodde förmodligen att jag skulle tvinga in honom i spolspiltan igen, vilket jag gjorde igår kväll), men nu har han kommit ut. Igår efter att han varit ute såg benet mycket bättre ut, så jag hoppas verkligen att det inte är en skada.

Detta är då mitt framtidshopp, Anton 424. En importerade valack från Tyskland, hösten 2008.
Han har varit i mina ägor sedan september 2008.

Han är väldigt arbetsglad och sammarbetsvillig, en häst med kanonmycket energi och kapacitet.

Anton är en hannoveranarvalack född 2002 e. As di Villagana - Raphael. Han har tidigare erhållit placeringar upp t.o.m. 1.35 tillsammans med föregående ryttaren Joachim Heyer. Förra året kvalades de till Bundenschampionatet och de kom även 11a i Hannoverchampionatet. Med mig har han tävlat upp t.o.m. 1.30.

Vi har fått många lovord av bl.a. Markus Beerbaum, min tränare Helena och en hel del andra.
Så jag hoppas på honom =)