Oj, insåg att jag glömt skriva om hur det gick hos Anton idag!

Jag var aldrig hos Helena idag, eftersom mitt knä inte alls mår speciellt bra... Det gör jätteont =/ Nu har jag tagit hem Antons Back on Track paddar som jag lindat på knäna. Jag funderar på att åka till läkaren imorgon.

Jag åkte hur som helst ut till Anton och red ut en stund. Jag red skjutbanerundan, fast genade över "stenslingan" där jag jobbade honom i låg form som jag fått order från kiropraktorn att göra. Man märker verkligen hur jobbigt han tycker att det är, men det är ju bara positivt!
Sedan travade vi på de ställen det går att trava på. Han var fin, lite larvig och såg spöken lite överallt (det var i och för sig skymning..).

Imorgon skall vi galoppera, och jag rider lektion för Malin. Det blir visserligen ingen ordentlig lektion, men lite hjälp skadar ju inte, den lilla stund jag skall rida :)

Jag kom precis på att jag beställde en magplatta i juni, som jag inte hört något om..? Kanske dags att ringa och kolla vad som hänt med den? :)
Jag skulle även få en väska till mitt Dyónträns... Hm...

Den bruna plattan är det, i tanke om att matcha mina bruna Veredus-skydd!

Magplattan kommer från Prestige och kostar ca 3700 för läderinsida och ca 3500 för nyloninsida. (har jag för mig)
Insidan är dessutom gelbelagd.

Jag pratade med kiropraktorn nu på morgonen, och hon tyckte att jag kunde börja hoppa låga serier redan nästa vecka! Kanske hinner vi med några starter innan jul i alla fall? :)

Anton hoppar 1.40 med lätthet på en träning i våras
Foto: Kenneth Jönsson

Jag var hos Anton på förmiddagen idag, jätteskönt verkligen. Det var fint ute, så vi red ut i skogen. Jag red skjutbanerundan och travade på i ett friskt tempo, han kändes super! Lite ofokuserad till och från, men jag misstänker att det beror på att det var mycket kallare idag än tidigare och att det blåste rejält. Jag longerade honom något varv på volten också, för att se honom röra sig på böjt spår (eftersom det bara är vid longering han visat hälta tidigare) och jag kunde inte se något! Han såg jättefräsch och glad ut!

Dock strejkade mitt knä - rejält. Jag kan inte gå i trappor (varken nedför eller uppför) och gissa hur det kändes att rida lätt.. Aj aj aj.. Men det gick över när man ridit en liten stund.. Jag misstänker att jag har en liten inflammation där i knät? Hm, hoppas voltaren hjälper, för då åker jag till Helena imorgon också! :)

Jag kom till Helena runt halv två och började med att rida Campo på åkern. Det blev lätt arbete, men han var faktiskt ganska fin även om jag inte orkade hålla ihop honom förjämnan (på grund av knät..). Jag red honom i lite åttor och red mest lösgörande arbete.

Eftersom jag hade ganska bråttom till min idrottspsykologi så blev det en häst till - Villmer.


Villmer
1992
e. Dammen
u. Veroni (Furidant)
Mkh: ca 170+
Egen uppfödning
Har gått svår hoppning

Villmer är stallets gamling, och jag skulle rida honom en stund i ridhuset med gogue. Tyvärr kändes han inte fräsch när jag satte igång, så jag ringde ner Helena till ridhuset så hon fick kolla på honom och mycket riktigt var han inte okej. Så, det blev några varv i trav i ridhuset... Men han kändes trevlig det lilla jag red.

Även om det vart lite stressigt fanns det självklart tid att gosa lite med den häst jag avgudar i Helenas stall, Bonzan. Jag skall lägga in lite bilder från förra året när jag sitter vid min stationära dator, han är en sådan underbar häst! Tills vidare slänger jag in en dålig mobilkamerabild som jag tog idag ;)

Kvinnor vs. Män på elitnivå

Vistas man på en ridskola kan man snabbt räkna ut att det är en stark majoritet av tjejer som springer omkring i stallet. Det kan hända att man någon gång i veckan lyckas få se en blyg kille som vågat sig dit för att prova på att rida och kanske stannat kvar ett tag efter att ha blivit rejält uppmärksammad av alla tjejer. Det händer ofta att ridkillar blir kallade ”bögjävel” eller liknande, och de starka som håller fast vid sporten blir starkare mentalt och sporrade för uppgifterna som väntar på hästryggen.

Tittar man däremot på en startlista från en tävling på högre nivå eller en mästerskapsklass i HOPPNING finns det kanske bara någon enstaka tjej på startlistan. Vad hände med alla hästtokiga tjejer?

På DRESSYRTÄVLINGAR är det allt vanligare med tjejer, vilket jag tror har att göra med det eleganta och stilfulla. Förr i tiden fick kvinnor bara rida i damsadel och vara fint klädda. Många kvinnor kanske inte har tuffheten att klara av hoppningen, det krävs mycket mod och bestämdhet.

Min teori är att de pojkar som rider väljer att skaffa egen häst och stå i ett litet privatstall, och även rida mycket privat. De lär sig snabbare och intensivare eftersom de faktiskt rider privat, till skillnad från alla ridskoletjejer som rider på ridskolan och kanske inte kommer lika långt i sin utveckling. De får inte samma förutsättningar som privatryttarna.
Här kommer pengarna in i bilden. Det är dyrt att ha egen häst, åka på träningar och tävlingar, vilket många föräldrar som skickar sina barn till ridskolan inte har råd med. Självklart är det en fördel att ha egen häst för att lyckas, det kan bli väldigt svårt annars.

Tyvärr är det många fina hästar som går till spillo på detta sätt, då inte tillräckligt duktiga ryttare köper fina hästar som förstörs genom felaktig ridning.

En annan viktig sak som jag också tror kan påverka är att tjejerna är mer känslomässiga och har svårare att skilja sig från sina hästar. De ser hästarna som vänner, och det är nog många framtida stjärnor som stannat sin karriär då de inte har kunnat sälja sina ponnyer. Killar ser hästarna mer som redskap att utföra idrottsprestationer med.

En kvinna som kommit väldigt långt i karriären är Meredith Michaels-Beerbaum. Hon jobbade flitigt som advokat innan hon gifte sig med den kända tysken Markus Beerbaum. Hon rider svårhanterliga hästar med kanonkapacitet och är väldigt tuff själv. Just nu är hon rankad som världens 2:a bästa ryttare efter Marcus Fuchs och 5:a på listan är Jessica Kürten från Irland, men sedan är det bara män en bra bit neråt.

Men då kan man ju fråga sig om hästens kön spelar någon roll i prestationsväg? Man ser flest hingstar på tävlingar, dels för att de är spänstigare och självklart eftersom tävlingarna ökar avelvärdet för senare bruk. Valacker ser man inte alltför ofta, och i de fallen trodde man antagligen inte på hästen från början eller så var de för svårhanterliga som hingstar. Ston är också ganska vanliga, men kan vara jobbigare p.g.a. deras humörsvängningar och brunstperioder. Det sägs att om man kommer nära ett sto är banden starkare än vad de någonsin kommer att bli med en valack/hingst. Men prestationsmässigt spelar könet ingen roll, det är kemin mellan häst och ryttare som gör storverk.

Ja, idag har jag en riktigt lång dag framför mig.
Alldeles strax ska jag åka ut till min lilla prins, och efter det skall jag ut till Helena. Det är ju sista dagen idag, och det ryktas om hoppning ;) Mina knän gör ont (?) så jag hoppas det går bra.. :)
Efter det skall jag åka direkt till min idrottspsykologikurs (tur att det finns en dusch i stallet), så det blir en sen uppdatering ikväll.

Jag slänger in del 7 av artikelserien jag håller på att publicera, så ni har något att läsa tills ikväll ;)

Kram på er!

Imorse åkte vi först ut till Anton och satte på hans Easyboot för att sedan åka mot Helena. Jag började 8 imorse, tidigt men värt! Jag och Nathalie (anställd) var ensamma hela dagen, så det blev en lååång dag med många hästar. Skönt nog hade de en "ta-det-lugnt"-dag idag.

Jag skrittade ut på 3 hästar (Bachara, Celine och Campo) och red Vendela lite lätt på åkern. Det gick bra, hon var pigg och trevlig! Jag red lite serpentiner på åkern, böjde igenom henne lite och lät henne galoppera på för egen maskin.


Sötnöten Vendela

Helena red ju SM idag, och det var med stor nervositet och hysteriska skrik vi live-streamade finalen. Helena fick SM-silver och var SÅ nära en åttonde guldmedalj!!! Men men, Bonzan skötte sig jättefint och slutade med ett oturligt pet i omhoppningen men hade ändå kommit 2a då hon var två sekunder långsammare än vinnaren, Viveca Lundbäck med sin häftiga Canthara!

Vi kom till Anton rätt sent, och det blev en uteritt i mörkret för vår del. Han skötte sig fint, men var lite tjaffsig i munnen, vilket kan bero på att jag ridit med Novabettet tre dagar i rad. Imorgon skall han få nya skor (tack och lov).

Idag red jag först Anton på morgonen, innan jag åkte till Helena. Vi red en sväng i skogen (halva skjutbanerundan) och han var jättefin! Jag jobbar honom mycket i låg form, så att han verkligen får jobba med ryggen. Det finns mycket sten vilket också är rätt bra! :)

Idag var det en lugn dag hos Helena! Det blev bara 2 hästar idag! Kenneth var med också och tog lite bilder, dock bara när jag red Kroken. Han åkte hem precis när jag skulle rida Bachara!
Jag började med att rida Kroken en stund i ridhuset.



Kroken var så duktig idag! Jag trimmade honom som sagt i ridhuset och han var genomsvettig och genomarbetad när vi var klara. Det tog lite längre tid för honom att slappna av ordentligt idag, men när han väl gjorde det så var han bara såå fin!!
Jag jobbade mycket i trav, satte takt och känsla i honom med ganska mycket tryck. I galoppen jobbade jag med mycket tempoväxlingar. Han var jättelätt och fin i handen!




Efter att jag ridit Kroken skulle jag rida en häst som jag inte ridit tidigare - Bachara!


Bachara
2005
e. Briar
u. Cassandra H (Candaletto)
Mkh: ca 170
Uppfödare: AB Millejonen (?)



Guuuud vilken fin häst! Äntligen någon det verkligen klickar mellan! Hon var verkligen min typ av häst!
Hon är ju bara 4, så jag red inte så länge. Vi var nere i ridhuset och jag jobbade henne mest rakt fram på fyrkanten och på voltspår i alla gångarter. Hon var jättemjuk och fin, hade en lite lustig galopp och orkade inte hålla galoppen förjämnan. Mycket skänkel, men jättelätt i handen och jobbade jättefint med hela kroppen! Det var så synd att Kenneth hann åka innan jag börjat rida i ridhuset, för denna häst var så häftig. Helt klart min favorit hos Helena.

Jag är trött och sliten efter en lång dag! Allt gick toppen hos Helena.

När jag kom till stallet skulle de andra tjejerna äta lunch, så jag gjorde iordning häst nr 1 - Kroken.


Stoora Kroken anar att jobb väntar


Jag och Kroken i ridhuset (speglar fyller många funktioner! ;)

Kroken presenterade jag igår. =)
Jag tog ner Kroken till ridhuset och trimmade en stund. Idag gick det verkligen superbra! Jag hittade knapparna på honom, och det kändes så bra idag! Det krävdes väldigt mycket ridning, och mycket mycket skänkel även om han var rätt framåt. Det låg en bom framme, så självklart passade jag ju på att galoppjobba lite på volt över denna bom. Utmärkt för mig, som vill hitta känsla med bommar på andra hästar än Anton! Volten var "omringad" av stöd och lite annat, så man fick verkligen rida för skänklarna och vara lätt och mjuk i handen. Jag red honom mycket på yttersidan, eftersom han blev stadigare och rakare då. Stark i höger var han däremot..

Här är lite snuttar när jag rider Kroken, det blev ju inte sådär jättebra eftersom kameran inte "följer med" ridningen ;) Både kul och bra att se i efterhand, vad som finns att jobba på.



Kroken gör lite konster i stallgången (skrapade inte, höll bara fram hoven)

Ingen vila, ut med Kroken och in med Campo, som var häst nr 2.


Sötnöten Campo

Campo har jag ju också presenterat tidigare!
Honom red jag också i ridhuset tillsammans med en annan tjej som red "hingsten". Det gick sådär idag... Jag fick aldrig till det 100%, det blev rätt mycket dragkamp. Han var väldigt stark och pigg, men med ganska mycket schwung i steget slappnade han av mer och jobbade fint. Han är som sagt väldigt speciell och helt olik Anton, men det är ju såhär jag lär mig! Jag hade dock velat få honom att jobba ett snepp till, men så fort han slappnade av snubblade han till eller något annat..
Med Campo red jag mycket volter (både små runt hinderstöd och stora lite varstans i ridhuset).


Positiv häst? ;)

Ut med Campo och in med häst nr 3 - Vendela!


En trött Vendela i ridhuset

Vendela har jag ridit alla tre dagar, och idag gick det helt klart bäst! Jag red henne i ridhuset idag också, och fick verkligen igenom henne! Hon var svettig och härlig när vi var klara ;)
Med Vendela gjorde jag lite liknande övning som med Kroken över bommen, vilket också var rätt bra för att hon slappnade av ordentligt i galoppen då. Jag red väldigt mycket "rakt fram" även fast jag kanske red på volt, alltså väldigt mycket rakställd. Hon slappnade av då, och kunde komma ner i en djupare form samt jobba med hela kroppen.
Henne vill jag rida mer, för även om hon är knepig och ganska jobbig att rida så är hon raka motsatsen till Anton och det jag behöver träna på!

Här är lite snuttar när jag rider Vendela... Jag insåg ju senare att filmstället inte var det ultimata heller...



Det blev lite konstig fokusering på bilden, men jag gillar färgerna i den

Efter en lyckad dag i Helenas stall bar det av mot Anton... Lagom kul att missa tåget ut till stallet (nästa skulle gå 40 minuter senare) och behöva ta bussen för att sedan gå 1,5 km, men istället för att tänka "åhnej" så såg jag det som ett extra tillfälle att motionera.
Väl i stallet hade Anton dragit av sig en framsko och hade två sömmar kvar som stallägaren fick bort... Som tur är har jag en Easyboot som jag kunde sätta på och rida ut ändå (dock i skymning/mörker..). Anton kändes jättefin och arbetsam!

Nu är jag stel i kroppen, skall göra lite abs-övningar och sedan ta ett varmt bad och värma upp musklerna.

Om ungefär 20 minuter skall jag sätta min på pendeltåget i riktning mot Helenas stall :)

Info och bilder kommer ikväll! =D

Regler och respekt

Som jag tidigare nämnt står alla tävlingsregler i TR och ska följas mycket strikt. Men det finns andra omedvetna och oskrivna regler som jag tänkt på och som jag tänker ta upp.

Den första punkten på ett dressyrprogram är hälsningen till domaren. I hoppning är det inte obligatoriskt att hälsa på domaren, men det anses artigt att göra någon form av hälsning mot domartornet. Missar man halten och hälsningen i dressyren får man avdrag i programmet och det sänker genast helhetsintrycket av ekipaget. Är det en fråga om respekt? Jag tror det på något sätt. Dressyr liknas med konst - hästvärldens konst, där allt ska vara stilfullt och perfekt. På högre nivå används hatt och frack medan det börjar bli mer och mer slappt i hoppningen, där det t.o.m. har blivit tillåtet att tävla i klubbjacka upp till nationell nivå.

Även hästarna görs i ordning inför tävlingar, och knoppar är en oskriven lag på dressyrtävlingar. Förr var det vanligt på hopptävlingar också, men det har blivit en fluga med utsläppt, klippt och välvårdad man istället. Många knoppar självklart fortfarande men det är upp till ryttaren.

Jag hade en diskussion med stallägaren där jag har Glenn angående hästarnas skötsel. För mig är det en självklarhet att jag kommer med en ren och fräsch häst till träningar och tävlingar medan han hade helt andra åsikter. Han tycker att jag inte behöver stå och borsta min häst tills han blänker och ser fräsch ut, eftersom det är kunskapen och potentialen vi ska visa. Han har i och för sig rätt i det han säger, men för mig känns det olämpligt och respektlöst att komma till en träning för en ändå så pass känd tränare med en smutsig häst. Då visar jag brist på engagemang och intresse. Det handlar inte bara om nuet, utan även för framtiden, och jag vill ju faktiskt ge henne ett gott intryck redan nu eftersom hon har kontakter. Detsamma gäller på tävling, jag vill ju visa upp mig, och inte på det sättet att folk tänker ”Men gud kan hon åtminstone inte borsta bort leran?"

Sen kan jag hålla med om att många ryttare har fel inställning när det gäller uppiffning av häst. Man åker till en tävling för att ha kul och utföra en idrottsprestation, och inte för att visa upp sin häst på en catwalk. Det är många som det går jättedåligt för inne på banan och som inte alls har rätt förutsättningar men som pillar lite för mycket på sina hästar så de ser alltför professionella ut när de inte ens kommer över första hindret.

Något vi också diskuterar vilt i stallet är reglerna om skyddsväst på tävling. Från och med 2008 ska det vara obligatoriskt för ponnyryttare av användning av skyddsväst klass 2 och 3 och från 2009 är bara klass 3 tillåtet. Men seniorryttarna då? Borde inte de föregå med gott exempel och använda skyddsväst? Jag har aldrig sett en hoppryttare på elitnivå med skyddsväst på tävling. De hoppar dessutom högre hinder och ju högre klasser desto svårare och mer tekniska blir vägarna. Det är väl självklart att barn och ungdomar vill vara så lika sina idoler som möjligt och struntar i skyddsvästen för att det ser lite tuffare ut utan väst.

Jag tycker hur som helst att det är vansinnigt, varför inte ha västen och våga mer? Nuförtiden är skyddsvästarna väldigt lätta och med en avancerad anatomisk formning som gör att västen knappt känns, och hittar man en väst man trivs bör man definitivt köpa och använda den. Skyddsväst i hoppning borde vara lika självklart som hjälmen och är dessutom en billig livförsäkring.

Gud vad kul!! Bonzai är eter Baloubet va? :)
Jaa, det stämmer bra! :)


Åååh, vad snygga :)) Varifrån är de ?
De kommer från Italien, märket heter Parlanti! =)


Är det America Zip? Var beställde du? :) Hur mycket fick du betala?
Jajamen, det är America Zip! Jag måttade och beställde nere i Falsterbo. Slutnotan hamnade på 795 Euro.


Hej, jag undrar vad du fick betala för Anton? Vad har du för planer inför nästa år med honom?
Som jag tidigare skrivit tänker jag inte ge ut priset... =)
Mina planer inför nästa år är att ha en stark, muskulös och glad häst. Jag vill tävla 1.40 med stadiga rundor och eventuellt starta ett SM, beroende på hur det gått. Det viktigaste är att det känns bra och att vi utvecklas tillsammans!

Jag på Helenas underbara Bonzai H, juli 08

Det blir ganska sena uppdateringar, vi har nämligen kräftskiva hemma hos oss!

Idag har jag faktiskt ridit, första gången på två veckor. Jag red ut på Fingal tillsammans med två tjejkompisar i stallet.
Det var faktiskt jättekul att rida igen, och det gick bra! Han var fin och jobbade på bra. Lite stel i bogarna, men det var mycket bättre än senast jag red honom! I galoppen red jag i lite lättsits och lät honom komma ner i en lite lägre form, för att stretcha ut ryggmuskulaturen (det blir lättare för dem att höja ryggen om man inte sitter ner i sadeln).


Jag och Fingal sommaren 08

Anton skulle jag börjat rida lite på i helgen, och se om han fortfarande är ofräsch, men jag tänkte vänta till på måndag och se vad kiropraktorn säger.

Hoppas att alla har en trevlig lördagkväll! =)

Foto: Annika af Klercker

Imorse fick jag ett mms av en nära vän till mig, och på bilden var det ingen mindre än Glenn! Älskade lilla ponny... Ibland saknar jag honom jättemycket... Men han har det så bra så! :D

Det är en artikel i dagens motorbilaga!

Den går att läsa på internet, klicka här!


Foto: Annika af Klercker

Jajamen, en ny kategori för enbart övningar.

Här kommer jag att lägga upp styrkeövningar, vilka muskelgrupper de påverkar och hur man utför dem.

Jag slänger även in lite ridövningar om det kommer upp på tal!

Utvärdering:
Denna produkt kommer jag inte kunna betygsätta eller ge plus och minus på samma sätt som tidigare...

Jag började använda Steel Joint efter rekommendation när min ponny fick hovsprickor, då pulvret förbättrar hovkvalitet och stärker både skelett, senor och leder.
Denna produkt skall man använda en period innan man märker skillnad, men skillnad blir det sannerligen! Min ponny fick aldrig hovproblem efter att vi använde dessa mineraler. När vi köpte Anton fortsatte vi med Steel Joint för enkelheten, trots att han egentligen inte har hovproblem. Men som jag tidigare nämnde, Steel Joint är även bra för senor, skelett och leder.
Anton får ungefär 3/4 dl, och Glenn fick en hel skopa.

Jag tycker i alla fall att dessa mineraler är toppen, men det kan bero på att jag inte provat så många andra. Tidigare hade vi några pelletterade mineraler från Krafft på Glenn... Anton är jättefin i pälsen, har inte haft några problem och är alltid pigg och glad. Anton ger jag Steel Joint i både ett förebyggande syfte och som komplement till hans vanliga foder.

Ett annat stort plus är att hinkarna räcker jättelänge! Köper man den största (15 kg) räcker det i ett halvår!

Läs mer på deras hemsida om du är intresserad av att veta mer; http://www.steel-joint.se/

*Underträning - prestationssänkande
Träningens nivå tillfredsställer inte de fysiska behoven

*Underhållsträning - bibehållande
Precis som det låter så underhåller träningen den nuvarande nivån

*Positiv överträning - förbättring
Lite mer än vanlig anstränging, dock hinner kroppen återhämta sig

*Negativ äverträning - LEDER TILL ÖVERTRÄNINGSSYNDROM
Nerbrytandet vid träning hinner inte återhämtas

ÖVERTRÄNINGSSYNDROM - oväntad prestationsförsämring
- pågår i minst 2 veckors tid
- 35-60% elitidrottare har någon gång upplevt ö.s.

När jag satt och läste om detta i boken började jag genast tänka på våra djur. Visst vet man om hästar som både har undertränats och övertränats, men var går gränsen mellan positiv överträning och negativ överträning?

Återhämtningsåtgärder:
1. Kost & Dryck
2. Sömn & Vila
3. Muskulär & Mental avslappning
4. Nedmjukning & Stretching

Nästan överallt står det om vila, sömn, avslappning och vila. Min filosofi har tidigare varit att ALLTID röra på hästen, även om den skall ha en vilodag (för att inte stelna). Jag fick mig en liten tankeställare nu.
Jag vet att Ulf Johansson (min gamla tränare och författare till boken "Ryttare är idrottare") har denna lilla "regel"; efter tre dagars hård träning är det tre dagars semester som gäller. Vi fick läsa en artikel om en utbränd idrottare som lyckades komma tillbaka till toppen med bara sömn och rätt kost. Sedan var hon bättre än tidigare. Hon ignorerade de tecken hennes kropp gav henne, vilket alltså slutade illa.

Jag vill även påpeka för förvirrade läsare att överträning ofta leder till utbrändhet, om ni inte förstått det förrän nu :)
En utbränd idrottare tappar motivationen till skillnad mot överträningssyndromet där motivationen finns kvar.

Tidiga tecken på överträningssyndrom;

*Psykologiska
- lättirriterad
- okoncentration
- upplever ökande grad av ängslan/oro

--> (leder till)

- försämrat självförtroende
- minskad motivation till träning/tävling
- ökad ansträngningsupplevelse
Om detta inte kompenseras med överensstämmande återhämtningsåtgärder kan det i sin tur leda till Depression/Apati.

*Fysiologiska
- förlängd återhämtningstid
- koordinationsproblem (tekniksporter)
- aptitlöshet (vilket i sin tur leder till minskad kroppsvikt)
- huvudvärk/yrsel
- muskelsmärtor
- sömnsvårigheter (?)

*Immunologiska
- ökad mottaglighet för infektioner
- svullna lymfkörtlar
- aktivering av vilande herpesvirus

*Biokemiska
- serumjärnhalt och andra mineraler minskar i blodet
- utsöndring av stresshormoner förändras från det normala dygnsmönstret

Jag har strukit under samtliga tecken som jag tycker att man kan koppla med hästarna.

Det är jätteviktigt att lyssna på kroppen, och ofta tänker man att "nu börjar det gå neråt, därför måste jag träna mer" fast det egentligen är tvärt om! Det är ett tecken från kroppen att den behöver vila. Istället ökar man hästens träning och intensivitet istället för att låta den vila och återhämta sig.

Man hör ju uttrycket "ju mer man tränar desto bättre blir man" och att man skall träna sedan barnsben om man vill ligga i framtidens topp. Du känner säkert någon som ridit jättelänge och slutar sedan att tävla eller träna helt efter tonåren? Eller någon som tävlat aktivt som ung och bara nöjesrider medan du tänker "hur kan hon inte vilja tävla, det som är så roligt?". Förmodligen är detta någon som tävlat och blivit så hårt pressad - av en drös olika anledningar - som tröttnat och tappat motivationen. Jag vill även påpeka att alla individer reagerar olika - alla  visar inte samma symtom och tecken.

Utbrändhet uppkommer när återhämtningen inte räcker till i förhållande  till inre och yttre krav.
De tydligaste symtomen brukar vara utmattning, oengegemang och känsla av otillräcklighet.

Riskfaktorer för utbrändhet är;
1. För höga krav i förhållande till kapacitet
2. Brist på egenkontroll
3. Lågt socialt stöd
4. Starkt idrottsrelaterad identitet
5. För hög träningsbelastning
6. För monoton träning
7. Frekventa skade- respektive sjukdomsperioder

Varningssignaler för utbrändhet är;
FYSISKA
- Förhöjt blodtryck och höjda blodsfetter
- Musklervärk ej orsakad av fysisk träning
- Värk i övriga kroppen
- Ont i hjärttrakten
- Besvär från tarm och mage (illamående, diarréer)

MENTALA
- Oro
- Rastlöshet
- Nedstämdhet/Depression
- Irritation och aggressivt beteende
- Hjärnan går på högvarv
- Sömnsvårigheter
- Minskad sexlust

För mig var det plötsligt så självklart hur en övertränad häst beter sig och är. Den svettas mer, tappar muskler, andas som om konditionen var i botten (fast den egentligen är supertränad), tappar motivation och lust (slutar kanske hoppa), kanske ändrar beteende och blir mer orolig och rastlös. Det märks även tydligt på hästar som är nedstämda och deprimerade.
Hästar kanske inte kan prata, men vi kan lära oss att lyssna på signalerna de ger oss. Istället höjer vi fodret och/eller rider mer och intensivare pass.

Jag skall börja ha en vilodag var tredje dag i min fysiska träning, så jag låter kroppen att vila helt. Jag gör ju dessvärre annat under dagarna ändå...

Dagens föreläsare hette Peter Hassmén.

Vad tror ni? Hur skall vi tolka våra kära vänner, och var går gränsen mellan positiv och negativ överträning?

... varför armhävningar är en så svår övning?

Jag har en vän som jobbar på ett gym, som lärt mig en del om muskler. Han berömde min armmuskulatur, men även om jag har muskler så tycker jag att armhävningar är jättejobbigt. Det fick jag också ett svar på.
När man gör armhävningarna använder man sig inte bara av armar, utan även av bröstmuskler. Vi tjejer har inte lika mycket bröstmuskler som killar, och därför har vi svårare för denna övning. Så för att kunna göra ordentliga och korrekta armhävningar bör man träna upp bröstmusklerna först!

Och inte bara det, man häver ju upp sin egen vikt också! :P

YESYESYESYESYES! Hur mycket kan man uttrycka sin glädje i ord? =)

Jag fick ett glatt samtal från Italien... Mina Parlantistövlar är klara! Gissa vem som kommer gå runt med ett brett flin på läpparna resten av dagen. Nu är det bara att räkna ihop alla pengarna ;)

Idag börjar jag träna igen. Jag är nästan helt frisk, lite hostig men det skall inte stoppa. Vi får se vad jag gör idag, men något blir det! En träningsplanering för mig kommer också upp.

1.vad går du för gymnasium?
2.bilder på stallet :D

1. Jag tog studenten i våras, men gick på Kungsholmens Gymnasium i Stockholm! :) Inriktning sam/språk.
2. Just det! Det var för mörkt ikväll, så jag fixar det när det är dagsljus ute! ;)


Hej, du kanske svarat på en liknande fråga i något tidigare inlägg jag missat, men jag kör på iallafall!

Många ändrar ju sin utsrutning när dom är hemma och på tävling. Vet folk som har speciella tävlingssadlar. Jag förstår inte meningen med det, verkar ganska onödigt.. Jag förstår med skydd att man kanske har ett par lite mer stiliga på tävling och slit och släng hemma. Men finns ju skydd med hm.. funktioner? Typ lägger extra tryck där, vikt här osv. Jag bara undrar hur du gör? Rider du med samma på tävling som hemma, eller ja, det andra.

Oj vad krångligt jag fick det låta, hoppas du förstår!

Juste, undrar också på vilken sida av stan Anton står uppstallad? Ja alltså vill ju inte precis ha telefonnr och adress, men kul att se hur vi från ÅRS är utspridda så mycket överallt i Stockholm. :)

Hej!
Nej det har jag faktiskt inte, så jag svarar på den nu! ;)
Jag tycker också att det kan vara onödigt att ändra sin utrustning på tävling, eftersom man strävar ju på träning efter att hitta det som fungerar bäst och då tycker jag att man skall "köra" på det.
Jag använder exempelvis alltid samma utrustning på både mig själv och häst på träning - finskydden åker fram, jag har alltid samma stövlar, hjälm etc. Det enda som skiljer för mig kan vara träns och bett. Men det är för att jag har behövt ett sneppet skarpare bett på tävling än träning, och då han blir så annorlunda på tävling till skillnad från träning så har det inte riktigt gått ihop.. Men nu har jag ju hittat ett bett som jag både tränar och tävlar på! Dock försöker jag alltid ha samma typ av nosgrimma på träning och tävling. Jag byter exempelvis inte från remont till pullar mellan träning eller tävling. Men vanlig ridning hemma varierar jag mycket!

Han står uppstallad i Nacka, nära Drevinge om du vet var det ligger? :)


jag skulle jättegärna vilja veta hur du tränar armarna, vilka övningar du gör med hantlar osv. jag vill ha lika mycket muskler som du :D

Jag har lovat att lägga upp lite bilder alternativt animationer på mina övningar, och det ska jag! Jag har bara inte haft tillfälle, men nu när jag sätter igång i veckan blir det skärpning med övningar och anvisningar!
Vad kul ;) Jag skall ta bilder på mina muskler och lägga upp, och sedan ta nya bilder i vinter och jämföra!! =)


Hur ofta skor du Anton?
Läste i något inlägg att det skulle vara någon gång den här månaden (?).
Iallfall, så måste jag påpeka att denna bloggen ger stor inspiration, jag må ha sagt det tidigare.

Anton skos var 6:e vecka! =) Dock blir det 8 denna gång, eftersom hovslagaren är på semester!
Tack!! =)

Hur påverkar dressyren hoppningen och tvärtom?

Dressyr är grunden till all ridning, och har även en stor inverkan på hoppningen. En hoppryttare rider dressyrliknande ridning minst 2 gånger i veckan, för att få en lydig hopphäst. Det kan även kallas hoppdressyr, eller markarbete, vilket är en mildare form av dressyr. Det används ofta markbommar vid markarbete, som ett förberedande moment inför hoppningen. Upphöjda bommar kan också användas som lösgörande hjälpmedel och för att få upp ryggen på hästarna. Det är inte många hoppryttare som har dressyrsadlar till deras välhoppande topphästar, och det är inte ofta de rider för dressyrinstruktörer. Istället slängs det ofta på ett par gramantyglar, vilket har sina nackdelar i längden. Många hästar lär sig att gå bakom hand för att ha blivit nertvingade med en graman och risken att få en obalanserad häst p.g.a. gramantyglar vid okunnig användning är stor. Men på den nivån är det nästan nödvändigt då man vill få ut så mycket som möjligt av ridningen när man har 15 andra hästar att rida samma dag.

”Ju bättre arbetad hästen är på marken desto bättre kommer den att hoppa”

Det stämmer oerhört bra, eftersom dressyren spelar en stor och viktig roll i hoppekipagets vardag, men självklart ska hästen ha rätt förutsättningar också. Allt arbete som utförs med hopphästen syftar till att få den att bjuda bra framåt och suga åt sig hindrerna. Det är inte bara hästens smidighet som förbättras, utan även sprången.

I dressyr kan detta även ses som framåtandan och den så kallade ”glimten i ögat”, vilket spelar stor roll för avgörandet av domarna, och det behövs hos en bra dressyrhäst. Man kan träna det genom att variera träningen och rida mycket i terrängen. En varierad träning (regelbunden & genomtänkt sådan) gör även hästen lättlärd och bör hållas på en nivå hästen klarar av, förstår och vågar. En häst får aldrig tvivla på sin egen förmåga eftersom det kan leda till vägringar. Det gäller att skynda långsamt men mot bestämda mål.

Anton inte alls nöjd med sin medicin




Mamma missuppfattade "småsäckar med halm"... ;)

Nu skall jag vara duktig och plugga lite idrottspsykologi!

Anton visade tydligt vart han ville bli kliad (öronen)


Ååh vad skönt tycker Anton


En liten smakbit av skon? Väääldigt försiktigt dock.. :P


"Va, ska du redan gå?"

Gud vilken intressant föreläsning vi hade idag! Det kom upp en hel del som jag kunde relatera till ridsporten.

Huvudämnet var personlighet, beteende och reaktionsmönster.

Vi pratade mycket om självkänsla och självförtroende, att det är viktigt att kunna skilja på dessa två. Att ha en bra självkänsla är viktigt för att kunna bygga upp ett bra självförtoende, och även om dessa två begrepp är totalt olika har de självklart ett samband.

Vi gled in på beteendemönster - hur beter vi oss när det går bra respektive dåligt? Hur hanterar du till exempel en dålig runda? Kommer du ut från banan och säger "fan vad dålig jag är" eller "fan vad dåligt jag red"? Det gör i alla fall jag, och det är definitivt något jag måste stärka.
Något jag i alla fall gör bra i är att analysera och reflektera mina ritter (jag vet vad som gått dåligt och vad som gått bra) och kan ta det som en erfarenhet och blicka framåt. Många fastnar där, i analyseringen och har det i bakhuvudet till nästa tävling. Många har exempelvis problem med kombinationer, och istället för att ta reda på vad som gick snett på en tävling och lära sig hur att hantera situationen vid nästa tillfälle tänker de att "åh neej, det är en exakt likadan kombination som på förra tävlingen!"

Här är också en liten övning som jag tyckte kunde vara bra. Vi diskuterade huruvida denna övning skall gås igenom muntligt eller skriftligt. Jag tycker personligen att det varierar lite beroende på vilken idrott.

Beskriv en tävlingssituation där du upplevde att du presterade på toppen av din förmåga.
Skriv det spontant och utförligt. (tänk alltså inte igenom så mycket, utan skriv/prata om det första som kommer upp i ditt huvud)

- Upplevelser
- Känslor
- Tankar
Före, under och efter tävling.

Vi gjorde även en annan övning, där vi fick 15 frågor ställda angående tävling (jag har tyvärr inte frågorna..), varav 10 av dem hade med stress/oro inför tävling att göra. Jag fick ett snitt på 19 av 30 totalt. Snittet blir högre för individuella indrottare och aningen lägre för lagidrottare, eftersom man är ett helt team. Men ridningen då, häst och ryttare är ju också ett team - kan man tänka så? Eller gör det att det blir ännu mer stress/oro just för att vi inte kan påverka en del faktorer?

Den mesta av stressen/oron som tillfaller i mitt situation under tävlingar är ditresan. Jag har alltid lite halvpanik innan vi kommit fram till en tävlingsplats, då jag absolut vill ha gott om tid (vem vill inte det). Det har dock visat sig att jag presterar bättre under press/stress - kanske för att jag inte tänker lika mycket utan mer rider på rutin. Det är visserligen både bra och dåligt, för då kan jag ju inte riktigt påverka och planera samt ställa tidigare misstag tillrätta (som exemplet med kombinationen). Jag vill alltid ha tid att gå banan i lugn och ro, stega och analysera hur och var jag skall göra halvhalter osv.

Ämnet stress och oro (anxiety) kopplades till nervositet och prestationsförmåga - för stress/oro och nervositet är ju inte riktigt samma sak.. Nervositet kan faktiskt leda till goda resultat och en del idrottare behöver vara lite nervösa för att kunna prestera bra. Blir man nervös blir man lite extra taggad (många men inte alla, jag är exempelvis inte en av dem). Nervösitet såsom att man måste gå på toa, får fjärilar i magen och handsvett är inte prestationssänkande till skillnad från dina tankar. Det är de negativa tankarna och inställningen till vad som komma skall som sänker din prestationsförmåga.
Något jag tror sänker min prestationsförmåga, och som är en anledning till att jag inte kan starta två klasser på en dag, är att jag lägger all fokus och energi på en klass och sedan sänks prestationsförmågan till andra klassen. Mycket av min energi går till onödig spillo i oron att komma försent till tävlingsplatsen...

Dagens föreläsare (Peter Hassmén) pratade även om att en del tävlande åker och "rekar" tävlingsplatsen i förväg, att de alltså åker för att bekanta sig med tävlingsplatsen. Detta skapar kontroll och kännedom, eftersom de då vet hur lång tid det tar att ta sig dit, vart allting finns osv. Detta för att minska nervositeten.
Därför tycker jag även att det är bra att TR har infört att det är obligatoriskt för en tävlingsplats att publicera en anläggningsskiss i förväg, så man i alla fall vet på ett ungefär var sekretariat, domartorn, parkering, toaletter och framridning finns.

När vi pratade om detta kom jag att tänka på något vi pratade om på specialidrotten jag läste under gymnasiet. Har ni någon gång kännt vilket flyt ni kan få på en del tävlingsplatser? Ni kanske har fått ett flow (något som jag kommer skriva mer om vid ett senare tillfälle - ett flyt där allt stämt och varit rena skolexemplet) på en tävlingsplats och vill åka tillbaka för att återfå känslan. Jag har faktiskt en del sådana platser, som jag föredrar att åka och tävla på (ex. Botkyrka). På dessa ställen har det gått bra flera gånger - allt är psykologiskt. Om du försöker skapa dig denna "flow"-känsla på andra tävlingsplatser kan det gå minst lika bra. Det är ju trots allt ridningen som det mesta hänger på, men underlag och storlek samt andra liknande faktorer spelar förstås också in för ett lyckande.
Vice versa så har man sina "hatställen", dit man gärna inte åker... Ett sådant för mig är Södertörn - djupt och halt underlag samt svåra banor på liten yta.

Det blev en lång "sammanfattning" av dagens föreläsning, men jag hoppas att jag kunnat dela med mig av bra information! :)

Vilka medel är tillåtna i respektive gren?

I HOPPNING är det nästintill fri betsling på stor häst medan det finns ett begränsat antal bett som är tillåtna att tävla med på ponny (eftersom yngre ryttare inte har tillräcklig ridvana för att rida på skarpa bett).

I DRESSYR får man inte ha ridspö inne på banan men däremot är sporrar tillåtet och obligatoriskt fr.o.m. LB nivå.

I bettväg finns det endast 2 typer som får användas när man tävlar dressyr. På lägre nivå är det vanligt träns med tvådelat alternativt tredelat bett, och fr.o.m. MSV på ponny och LA:4 på stor häst är även kandar (skarpare med 2 bett, ett stång och ett bridong + kindkedja) tillåtet.

Gummityglar är också förbjudet.

 Användning av hjälptyglar är inte tillåtet i någon av grenarna, förutom martingal med löpande ringar som används flitigt inom hoppning.

Men spelar utrustningen verkligen så stor roll?

Jag tror stenhårt på att utrustningen spelar stor roll för båda grenarna, eftersom de är speciellt utformade för grenen, precis som längdskidor är gjort för längdåkning och slalomskidor är gjort för slalomåkning.

I dressyr vill man ju ha en så lydig häst som möjligt att visa upp (självklart i hoppningen också), medan tempot i hoppningen har accelererat betydligt mer och då behövs det kraftigare hjälpmedel för att lyckas få igenom en förhållning ordentligt. Med ett skarpare bett kan förhållningen tas på ett snällt sätt än med våld och kraft på snällt bett. I hoppning får man använda gummityglar vilket ger ett stabilare grepp för ryttaren, vilket brukar vara uppskattat vid högre nivå.

Även sadlarna i de olika grenarna är speciellt utvecklade för varje gren.

DRESSYRSADELN har långa kåpor för att man ska ha lättare att hålla om hästen och en djup och följsam sits för att lättare komma ner i sadeln.

En HOPPSADELs kåpor är framåtskuren mot hästens bogblad och används med korta läder för att det ska vara lätt att ställa sig upp och följa med hästen i sprången.

Det finns en ännu mer specificerad hoppsadel; flatback sadeln. Den har en plattare sits än den vanliga hoppsadeln eftersom man bara ”touchar” sadeln när man sitter i lätt sits, och en flatback ger då ett litet stöd och hjälper ryttaren att inte hamna djupare i sadeln.

Jag har själv alltid bara haft en hoppsadel som jag alltid ridit i, på banan som ute i skogen. För kanske 3 månader sedan fick jag låna en dressyrsadel av en tjej i stallet, och vilken skillnad det var! Jag fick en helt annan sits, som inte bara gynnar min hållning och effekten i ridningen på marken, utan även hoppningen och min inverkan där. Och för att inte tala om skillnaden på min häst! Han brukar alltid vara väldigt springig men kan nu vila på steget och få ett mer tramp, vilket gynnar elasticiteten för hoppningen.

Detta lilla inlägg leder oss vidare till:
Hur påverkar dressyren hoppningen och tvärtom? - som publiceras nästa vecka.

Jag är jättesjuk och borde egentligen inte gå ut.. Vi får se om jag får någon hjälp med Anton idag, han skall ju ändå inte ridas..

Vi har fått en tid hos veterinären på fredag, men det är inte för min vanliga veterinär... Han är också sjuk =/ Antingen skulle vi fått vänta till nästa torsdag, eller en annan veterinär på fredag. Bara jag får veta vad det är...

Lite senare kommer del 4 i min artikelserie "Vad som krävs av ett hopp- respektive dressyrekipage för att nå eliten". Nu skall jag bänka mig framför tvn en stund och kika på film.. :)

Fotot lånat från corianton.com

Jag och Anton 1.30 på Strömsholm i juni.
Foto: Kenneth Jönsson

Jag har hittat lite smarta utrustningstillbehör! Jag har dock inte provat dessa, så jag kan inte rekommendera något av dem, men jag skulle gärna vilja ha och prova själv.

"Snokskydd"

"Hackamore sidostycken"

"Högremont"

"Upphängningsring"

Finns att beställa på Timotej&Andersen för 19 kr med krok, 15 kr utan.

Bilden ÄR tagen rakt bakifrån

Anton i skåne den 2a september -08

Idag för ett år sedan kom vi hem till Stockholm med en ny och främmande häst i transporten. Han kom till skåne den 2a september för ett år sedan. Då visste jag inte mer om honom än att han var en stor jättetrevlig häst, i alla fall att rida. Jag var lite skraj måste jag medge, han var ju såå stor i jämförelse med ponnyn! Men jag måste nu i efterhand säga att jag aldrig kunde gjort ett bättre val! Han är nog den snällaste individ jag träffat i hela mitt liv.


Finaste Anton den 3e september -08


Provridningsfilm på mig och Anton

En svettig Anton


Dagens outfit:

Är det farligt att efter ett ganska hårt ridpass, smörja in med kylbalsam på benen och sedan inte göra något mer. bara att man masserar in balsamet i nån minut. vad tyker du om blue lotion, kan man använda det efter en träning ? :)

Jag tror att Blue Lotion skulle vara perfekt för dig om du bara vill smörja på det på benen. Blue Lotion fungerar ju så att det först kyler på det applicerade området, som sedan får en värmade effekt.
Det är dock inte bra att bara kyla, eftersom blodkärlen drar ihop sig. Man få upp blodcirkulationen igen! Tänk dig själv, om du kyler din arm med kallvatten i 20 minuter, då tar det jättelång tid för blodet att börja cirkulera igen.
Detta kommer jag att skriva närmre om i min "följetångs-serie" "Vad krävs av ett hopp- respektive dressyrekipage för att nå eliten?".


Hej Johanna!
Jag blev tipsad om din blogg i förra veckan av en kompis, sen dess har jag läst den varje dag och tycker att den är toppen! Jag har förstått att man kan ställa frågor till dig om lite vad som helst och jag undar; min ponny sitter alldeles fast i vänstersidan och vägrar ge efter, har du ngt bra tips på vad man kan göra?
Tack för en jättefin blogg!
Kram Salme

Hej!
Vad roligt och vad glad jag blir! =)
En fråga jag vill ställa först är;
Var sitter hästen fast; nacken/bogen? Förklara gärna lite mer ingående på hur den känns att rida och hur den vägrar ge efter! =)

Först och främst tycker jag att du bör kolla upp problemet med en massör. Ibland kan det vara så enkelt att de går och spänner sig lite och behöver mjukas upp i muskler. Hittar inte massören något fel, så kolla med en kiropraktor, och om inte kiropraktorn hittar något ta hjälp av en veterinär.
Ridmässigt, om hästen inte har problem med något av ovan, skulle jag rida mycket lösgörande övningar. Öppna är väldit bra om hästen sitter fast i bogarna. Försök rida rakt fram och flytta bogarna. Skänkelvikning med lite
Det kan också vara bra att rida utåtställt på en volt och "trycka" in bogen mot mitten. Men detta är alltså övningar för hästar som är lite stela i bogarna..
Är din häst stel i nacken är det bra att göra en stretchövning som går till såhär;
Ställ dig vid din hästs bog vänd utåt från hästen. Ta någon godis eller grönsak som hästen gillar, och lura till dig huvudet mot hästens bak. Hästen skall "krama" dig jättehårt, när den gör rätt. Den skall vara "rund" i hals och nacke. Många brukar göra likadant fast inte stå brevid och bli "kramad", men då böjer den inte hela halsen utan bara framme vid bogen.
Jag hoppas att du förstår vad jag menar! =)
Tack så jättemycket, och lycka till!
Kram =)

Jag har tidigare skrivit något liknande om när hoppasset skall vara avslutat, och då gled jag in lite på framridning och framhoppning på tävling.. Därför tänkte jag skriva lite om hur jag rider fram, och vilket "upplägg" jag har.

Jag brukar alltid utgå efter några punkter, vilka jag vill ha nått när jag avslutat min framridning.

1. Balans och liksidighet
2. Mjukhet och följsamhet
3. Avslappning och enkelhet

* Jag brukar förstås alltid börja att skritta fram, på lång tygel.
* När han känns framskrittad brukar jag börja "plocka" upp tyglarna försiktigt, testa lite skänkelhjälper och skritta med lite "tryck" utan att det blir trav/taktsteg.. Ställa och böja lite grand, men lika mycket i båda varven. Känner jag att han sitter fast lite någonstans försöker jag lösa det på ett enkelt sätt i skritten, kanske genom att ridaen förböjd skänkelvikning för att lossa ytterbogen.
Jag brukar alltid jobba i lite öppna, känna att jag inte sitter och håller för mycket i tyglar - han skall trampa på utan så mycket tjafs.
* När jag känner mig färdigskrittad börjar jag trava. Väldigt enkelt, lite lägre form och kanske "leka" runt i ridhuset/på banan i serpentinbågar (dock inte för snäva svängar).
* Jag brukar checka att han lyssnar för skänkeln - både gas och broms.
* Jag kanske lägger in några halter eller avsaktningar redan i början. Lyssnar han inte lägger jag in en ryggning men inte som bestraffning. Enkelt och utan tjaffs.
* När han har travat några varv och börjat frusta fattar jag galopp.
Anton blir bättre i längden av att galoppera tidigt i en framridning, eftersom han får ihop kroppen bättre då, i traven kan det lätt bli att han blir lite väl lång redan från början, och jag vill inte korta upp honom för mycket innan själva passet börjar.
* I galoppen vill jag bara att han galopperar på i sitt eget tempo, hittar balansen själv i en lång och låg form, utan krångel. Målet är att han skall rulla igång och bli avslappnad både i kropp och mentalt. Jag kanske står i lite lättsits och låter honom jobba igenom med hela kroppen.
* Sedan kan man korta upp honom lite, sakta av till skritt och skritta något/några varv innan man sätter igång på riktigt.

Hela framridningen kanske tar 10 minuter (exklusive skritt på lång tygel) sammanlagt, om man vill ha igenom dem ordentligt.

Sedan får man förstås inte glömma att berömma varje gång han gör rätt!

Hur brukar ni rida fram? 

Ja, jag var som sagt på kurs ikväll! Det var kul. Det blir ju en helt annan grej än skolan..

Ikväll pratade vi om vetenskap, mätning och beprövad erfarenhet.

Det var inget jag tror kan tillföra någon nytta här på bloggen (vi pratade mkt om forskning, och nästan ingen tillämpning som jag tror är intressantare ;).

Något som faktiskt sades idag som jag kan bidra med var en bra "fråga".

Vad är skillnaden mellan mentala föreställningar och visualisering?

Jag har hört att visualisering är bra, men då måste jag säga att nu när jag vet vad mentala föreställningar är så är det mycket bättre.

En visualisering är något du kan se framför dig, du använder bara ett sinne - syn.

En mental föreställning framställs med motoriska rörelser, och man kopplar in sinnena. Man kan känna rörelserna fastän man kanske inte gör dem.

Omedvetet gör jag faktiskt detta.. När jag går banan exempelvis, så brukar jag "skänkla" där jag tycker att det behövs, trampa lite hårdare de sista stegen framför hindret (som är avsprångspunkten) och kanske pilla lite med händerna där jag sedan skall ta en förhållning. Om detta sedan väl sker i verkligheten vet jag inte, men jag har i alla fall föreställt mig det mentalt.

Vi pratade även om den mentala träningsprocessen.

Nu sitter jag vid fel dator, men jag kommer att lägga in en liten ritning för hur den går till antingen senare ikväll eller imorgon.

Jag smörjer mina saker varje dag, efter avslutat pass. Därför känns alltid Antons utrustning fräsch och lädret är mjukt och smidigt.

Jag brukar använda dessa produkter, då jag provat en del andra men tyckt bäst om dessa. "Jeffries leathercare" fick jag förra veckan, men än så länge har jag tyckt att den är bra. Jag använder den bara på sadeln.

Min dagliga rutin är att alltid dra en svamp med Stübbens lädertvål över Antons utrustning (den jag använt). Gör det till en vana, och du kommer märka hur stor skillnad det blir på lädret, och hur fräscht det känns!
Ibland använder jag även tuben med fett, men det är bara när jag har extra tid eller känner att lädret behöver det!

En annan sak som jag vill påpeka, är att om du skall fetta in läder skall detta alltid göras först. Fetta kvällen innan, torka av överblivet fett dagen därpå och smörj med vanlig lädertvål.

Vad krävs för att tävla?

När man åker till en tävlingsplats finns det papper som är obligatoriska att visa för att få starta. Ridsportens körkort heter ”Grönt kort” och ett av dessa krav. När man tagit Grönt kort är det ett slags bevis på att ryttaren känner till tävlingsreglerna och vet hur man uppför sig på en tävlingsplats där andra ekipage vistas. Det tas genom att man gör ett prov man gör inom sin klubb, där man svarar på frågor vars alla svar hittas i TR, som man får bläddra i under provet. TR (tävlingsreglementet) är ridsportens bibel och ska följas strikt. Det är inget prov man ska plugga till, men goda erfarenheter är förstås en fördel. Är man under 13 år får man tävla på förälders kort, men från och med 13 år måste man ta det själv. Det Gröna kortet följer med en hela livet och finns bara i ett exemplar (det man får då man klarat av provet).

Ryttaren måste också ha en ryttarlicens som betalas årligen och är utformad efter ryttaren beroende på gren, ålder (junior, senior) och nivå. Med ryttarlicensen medföljer automatiskt en olycksfallsförsäkring som gäller på väg till tävlingen, under tävlingen och på väg hem från tävlingen.
Till hästen krävs hästlicens, vaccinationsintyg och mätintyg för ponnyer. Hästlicensen betalas bara en gång under deras livstid och följer dem ner i graven. Vaccinationsintygen visas innan hästen lastas av på tävlingsplatsen för att intyga om att hästen är vaccinerad mot den smittbärande sjukdomen influensaviruset men även stelkramp. På ponnytävlingar delas klasserna in i kategorier eftersom ponnyerna har olika mankhöjd och därav krävs ett mätintyg för att intyga ponnyns kategori, så att ingen D-ponny tävlar mot en B. Det skiljer 10 cm på hindrens höjd mellan varje kategori då A har lägst och D har högst, och mellan dessa två skiljer det alltså 30cm.

Nummerlapp är också en viktig del som absolut inte får glömmas att nämna. Utan nummerlapp får man inte lasta ur sin häst från transporten. Numret man får är ens ekipagenummer och är detsamma för alla klasser under tävlingen. Det är nödvändigt att alltid ha nummerlappen på hästen för att tävlingsarrangörerna ska veta vilken häst det är. Det är ingen nummerlapp som i många andra sporter representerar startnumret, utan är en personlig handling under en tävling.

Man måste även tillhöra en ridklubb som man representerar i tävlingar. Man får tillhöra flera klubbar men endast tävla för en. I vissa klubbar får man tillbaka bensinpengar beroende på hur framgångsrik man har varit under det gångna året.